Bredaryd fast lite längre. Omgång 3 i division 4 nordvästra. 

Kommer till Bredaryd strax före 18 i tron om att det är här vi ska spela. Men nja. Det var en bit till. Ut i skogen. 8 kilometer. Hus och gårdar glest bebyggda utmed vidsträckta åkrar och skog. Var bor alla vi ska möta? Till slut når vi spelplatsen. Idyllen. 

Det är nåt speciellt med dessa klubbar. Kanske tycker jag det för att jag själv är fostrad på ett liknande ställe? För vad tänker folk när de glider igenom Ölmstad i jakten på planen?

Vi gjorde en mindre bra match men var minuten ifrån att vinna ändå. Kvitteringen kom till slut. Idrott är inte alltid roligt. Det är bara definitivt. Mätbart. Och en poäng är sämre en tre. Det kan man inte ljuga om. Men så här i efterhand är fortfarande intrycket: Var kom dom ifrån? Spelarna och publiken? Om en liten by som Ås kan ha ett division 4-lag i fotboll och dessutom locka en 60-hövdad publik så finns det hopp för landsbygden. Och därmed hopp om framtiden. 

"Det är ett bonnalag vi möter. Precis som vi. Så de viker inte ner sig."