Då är det klart. Lidingöloppsanmälan trillade in. Visste inte om jag skulle springa i år och jag tvekade så sent som förra veckan. Lidingö är en hatkärlek utan dess like. Ett roligt lopp med grym stämning samtidigt som det är ganska smidigt att delta i. Men ack så jobbigt. Alla har vi nog krypit på Grönsta gärde, frågandes "kommer jag någonsin kunna gå igen?". Men inget är September mer än Lidingöloppet. Så i söndags testade jag formen lite. En kuperad 3-mila grusvägsrunda avverkades. Hoppet om ett nytt PB lever fortfarande, så anmälningsformuläret fylldes i.

Så för 5:e gången kommer jag stå där på Kolstorps gärde och vänta på startskottet.