Holavedens blogg har flyttat

Gå till holaveden-blogg.se för er dagliga dos av oss. Glöm inte att uppdatera era bokmärken.

En kropp. Ett liv.

Publicerat i: Allmänt, Robert Lidingöloppet.
Lidingöloppets våndor. De är ständigt närvarande. Jag måste springa oftare än var fjärde år. Jag hinner glömma hur illa det kan bli. I år hade jag en plan. En plan som sprack. Kilometrarna 16, 17, 18, 19 är förrädiska. Nästa gång blir det mer långa pass i terräng. Fler långa intervaller. En lärdom. Igen.Den här löpsäsongen har tyvärr varit ett [...]
Lidingöloppssviterna börjar så sakta övervinnas av min kropp. Hälsenan höll utan minsta problem. Långpassen saknades å de grövsta när sista milen skulle avverkas. Två stycken stabila 40 minutersmilar förbyttes av en mindre smickrande 50 minutare på sista. Sub 2.10 var ändå 5 minuter bättre än jag hade som mål och tredje loppet på rad med silvermedaljen runt halsen var ett faktum. Lika jobbigt som det är där i målfållan, lika stark är drivkraften att anmäla sig till nästa år. Men då ska jag vara väl förberedd. Det har jag sagt varje år...men ständiga skador på sensommaren har gjort Lidingöloppet till något jag sent glömmer om hösten.
 
Lyckan är stor över att hälsenan höll och att rehaben har lyckats. Nu ser jag fram emot fler lopp i höst och att få tid att träna upp vaderna rejält till nästa säsong. 2016 revanchens år! Vi börjar med hemmaloppet, Äppelloppet, följt utav terränglopp i fiendeland för en Vistait men hemmabana för Holaveden nu när Robban är med i båten. Sedan få vi se vad hösten har att erbjuda i löpväg innan snön faller.
Lidingöloppssviterna börjar så sakta övervinnas av min kropp. Hälsenan höll utan minsta problem. Långpassen saknades å de grövsta när sista milen skulle avverkas. Två stycken stabila 40 minutersmilar förbyttes av en mindre smickrande 50 minutare på sista. Sub 2.10 var ändå 5 minuter bättre än jag hade som mål och tredje loppet på rad med [...]
 
Vilket väder.
Och inatt ska det bli blodmåne.
Kl 04,47.
Om jag orkade upp för att beskåda är osäkert.
Fyra mil rullskidor med våldsam avslutning där Ekman viade sina kvaliteter.
Oerhörd fart och frenesi.
 
Natten var inte min iår, Stockholmsnatten.
Den fördömda nymoderata öknen Stockholm.
Vilken dragningskraft,den staden.
Det har blivit ett par minnesvärda nätter i huvudstaden genom åren.
Kvällarna efter lidingöloppet är alltid speciella.
Man går passabelt ifrån krog till krog med en eller flera blåsor på fötterna.
Herregud så mödosamt men så värt så värt.
 
Jag har aldrig varit på kvarnen.
Jag skulle väldigt gärna vilja stå där med bägaren i hand och raljera och citera.
Om man sprungit efter målsättningen bra så blandar man segerruset med berusningsruset och ett tu tre magi uppstår.
Öl och ansträngning gifter sig.
Baren på kvarnen måste undersökas och jag vet att jag kommer komma tillbaka till grönsta gärde, kanske nästa år, kanske året efter.
 
Måste uppleva mystiken och den obändiga smärtan i lårens baksida som ilar påträngande när man försöker knäcka gravitationsmotståndet i Karins backe två kilometer innan mål.
Backen som inte syns på kartan och som glöms bort i försnacket år efter år men som ingen passerar smärtfritt.
Backen är enligt legenden uppkallad efter pigan Karin som gick ner sig olyckligt kär i en mosse inte långt ifrån platsen.
Karin finns av förklarliga skäl inte mer men backen står där och vittnar om att livet inte är enkelt, att det kostar svett och möda.
Men om man förbereder sig och anstränger sig så kan det bli både roligt och minnesvärt.
Jag vill tillbaka till grönsta gärde men först vill jag springa som en vålnad mellan äppelraderna och dricka öl med er på en plats med vacker utsikt. 
Det ser jag fram emot.
 
Väl mött.
 
Vilket väder. Och inatt ska det bli blodmåne. Kl 04,47. Om jag orkade upp för att beskåda är osäkert. Fyra mil rullskidor med våldsam avslutning där Ekman viade sina kvaliteter. Oerhörd fart och frenesi. Natten var inte min iår, Stockholmsnatten. Den fördömda nymoderata öknen Stockholm. Vilken dragningskraft,den staden. Det har blivit ett par [...]
Visa fler inlägg